Colorful Ariel
Art by Ramy @ Deviantart.com
Ibland undrar jag …
… hur hon kan vara så jäkla levnadsglad och positiv. Hon som varit med om så mycket skit. Skit som jag bara vet en bråkdel om för hon brukar inte prata om det. När hon gör det inspirerar hon mig. Hon är tacksam för allt, även det onda. “Det har gjort mig till den jag är”, förklarar hon, ”Jag vill göra gott, det goda tar bort det onda. Mitt skratt tar bort min sorg. Det är inte så märkvärdigt, säger hon och ler. “Det är en enkel ekvation.”
Och det är precis det som är det bästa med Eden. Hennes leende. Hon ler ofta. Hon skrattar ofta. Det smittar av sig. Jag publicerar Edens berättelser för att visa dig som läser och påminna mig själv om att det goda tar bort det onda.
Advent
Bild lånad från http://johannasjulblogg.blogspot.com
Vi bodde i en lägenhet i ett gigantiskt förortshus. Mitt rum låg vägg i vägg med köket och därefter kom lillebrors rum. Det var riktigt mörkt både morgon och kväll, precis som det brukar vara i december. Vi hade några elektriska adventsljusstakar, rödmålade i trä med rundade ljushållare. En dag när jag kom hem från skolan, var ljusstaken jag ställt i mitt fönster försvunnen. Det mysiga varma var borta och jag undrade så klart vart den tagit vägen.
“Du kan inte ha den i ditt rum, förklarade mamma och fortsatte “fönstret i ditt rum är annorlunda från köket och Emils rum. Det ser inte snyggt ut utifrån, vad ska grannarna säga?!” Och med det försvann julen från mitt rum och livet kändes åter lite mörkare.
“Haha, du är galen”, skrattar min väninna, “jag vet ingen som har så mycket ljus som du! “ Och hon har rätt. Här står adventsstjärnor i varje fönster, långt in i januari.
“What can I say” svarar jag och slår ut med armarna “jag älskar ju julen.”
Jag önskar att det stod adventsljusstakar i varenda fönster jag kör förbi på väg hem från jobbet. Varje gång jag ser ett fönster utan, kan jag inte låta bli att undra om det sitter en liten flicka där inne i mörkret.
// Eden
